Statistik

Uttrycket ”Traditionens återkomst” skulle kunna  ge intrycket av att detta ”något” plötsligt framträder ur ingenstans utan förberedelse - men så kan inte vara fallet. Vi skulle nog snarare förvänta oss att detta är ett pågående, fortgående, arbete, vilket påminns om här.

Låt oss heller inte glömma vad som väntar: ett samhälle ej längre endast inspirerat - utan styrt av -  kontra-traditionen.

Med anledning av…

…en nyligen utkommen engelskspråkig antologi med texter ur René Guénons verk så kan det vara lämpligt att påminna om ett antal ”grundstenar” i detta:

1. Sanningens, och således ”esoterismens” primat. Sanningen i sig själv står över alla former som den har tagit under manifestationens förlopp.

2. Cykelns – vår världs cykels – nära förestående slut och allt som är med detta förknippat.

3. Alla traditioners essens förvarande i Världens Centrum och detta centrums framtädande i slutet av cykeln, således Traditionen i dess renhet. 

Ignis judicium

När världen går under skall världen av eld dömas, och alla de ting vilka Gud har skapat av ingenting skall genom elden förvandlas
till aska, och i denna aska ska fågel Fenix avkomma födas.            

[...]                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     Efter förödelsen ska en ny himmel och en ny jord skapas, och den nya människan
ska vara mer ärevördig i sitt upplysta tillstånd än någonsin tidigare.

- ur Basilius Valentinus ”Fjärde Nyckel”

             Vår Gud är en förtärande eld. (Heb. 12:29)

Vad vi måste förstå

Det vi måste förstå är, att för att möta det som kommer är det absolut nödvändigt att applicera traditionella principer i det ”vardagliga livet” (vilket, som Guénon påpekar, är en illusion…), och detta inte på endast ett mentalt sätt utan på ett dynamiskt, i högsta grad ”levande” sätt.

Endast så kan vi göra den Levandes vilja.

Problemet med ”traditionalism”

Problemet med ”traditionalism” är – som Guénon påpekar i kapitlet ”Tradition och traditionalism” i nedan nämnda verk – att det endast är en ”strävan” efter Traditionen, inte ”saken i sig”. Och denna ”strävan” kan dirigeras i riktningar som, även om den i olika former och med olika ord proklamerar sig verka i intresset av Traditionens återupprättande, i själva verket snarast tjänar krafter – politiska, religiösa, eller vad det än må vara – som endast är pjäser i det stora spel som förbereder kontra-traditionens framträdande. Det är inte en tillbakagång till ett tidigare stadium av degeneration som är eftersträvansvärt (vilket inte kan lösa problemet och under vars täckmantel subversionen fortsatt kan verka ostört…) – utan det själva orörda ursprunget.

Kuren måste vara i paritet med sjukdomen.                                                                                                                                                                                                                                           

Och bortom den…

Vad står bortom motsatserna

Vi lever inte längre lever i modernismens tidsålder, utan i en sant ”post-modern” tid, där de influenser som legat bakom den moderna världen i allt högre utsträckning också öppet träder fram som dess styrmän, även om det till synes sker i reaktion mot just själva den värld de skapat och nu självfallet under ett annat banér.

För vad vi med all sannolikhet närmar oss att få se är en ”pseudo-lösning” på vår världs problem, där, som René Guénon skriver i Le Règne de la Quantité, inte bara en inverterad samhällsordning utan även en ”inverterad andlighet” kommer att erbjudas, vilket likt allt annat i denna pseudo-ordning egentligen kommer att vara raka motsatsen till vad det utger sig för att vara, eller snarare i nämnda fall framstå som dess raka motsats, då i realiteten det endast är Anden som helt står bortom alla motsatser i den manifesterade världen, inklusive dess subtila dimsension – utan att därför upphöra att vara dess allt bakomliggande Princip – och utifrån vilken all aktivitet som avser att utgöra ett sant ”alternativ”, figurativt talat, måste utgå.

Om att ‘Ena vad som skingrats’: http://chinkinthegreatwall.wordpress.com/2009/07/23/%e2%80%9cunite-what-is-dispersed%e2%80%9d/

Så..

Många strömningar av varierande art, förment ”traditionella” som icke-traditionella, tycks mer och mer finna varandra vara såta vänner. Bortom alla beteckningar har de en ”gemensam fiende” – modernismen. Problemet är att de inte tycks veta vem den riktige fienden är. Och att han spelar på båda sidor…

Traditionen är färglös…

The One without color appears                                                                                                                                                                                                                                                                       by the manifold application of his power                                                                                                                                                                                                                                                      with many colours in his hidden purpose.

May the Being of Splendour                                                                                                                                                                                                                                                                                in whom the world dissolves and from whom it rises                                                                                                                                                                                                                               grant us a clear understanding.

- Svetasvatara Upanisad 4

                                                                                                                                                                       

 

 

Vad vi ser

Med de inledande utdragen har vi pekat på den tid som närmar sig oss. Vi är inte där, mycket återstår, men i dess ljus måste vad som sker nu ses. Religionernas dekadens, politikens subversion, underhållningsindustrins och storföretagens degenererande inflytande, allt bidrar till ett tillstånd främjande upplösning. Innan ljuset kan bryta igenom kommer mörkret att öka.

Tre punkter

Av stor vikt är de tre punkter som framförs i detta inlägg:

http://chinkinthegreatwall.wordpress.com/2009/05/24/%e2%80%9ctwo-aspects-of-the-one-question%e2%80%9d/

Detsamma gäller nästföljande, där det noteras: 

”Why traditionalists did fail finally? For they believed that to return to the Past… would have been **the** solution. This would have been true **if and only if** we were not at the end of The Cycle.”