Exoterismens begränsningar

Guénons framställning av förhållandet är en annan: Vad vi har att räkna med är en Primordial Tradition, ur vilken de historiska traditionerna i sina mer eller mindre direkta esoteriska och indirekta exoteriska aspekter härstammar.
Det kan vara på plats att i detta sammanhanget visa på en tydlig skillnad mellan Guénons framställande av den traditionella verkligheten jämfört med den  “traditionella skolans” företrädare. För Guénon är de historiska traditionerna utflöden och manifestationer av Den Enda Traditionen; dess esoteriska aspekter mer eller mindre direkt – deras exoteriska “skal” indirekt. Det finns med andra ord en primordial Tradition, vars Centrum har sitt säte i Öst, ur vilken traditionerna så som vi känner dem stammar. Ortodoxi är samstämmighet med den ursprungliga traditionen, vilket faktum  har lett företrädare för mer eller mindre snäv exoterisk ortodoxi att fördöma former av vad i sanning är mer ursprungliga former av Traditionen som “heresier” när det i egentlig mening handlar om uttryck av den i större närhet till Källan.

Exoterismens otillräcklighet

Guénon framhöll exoterismens otillräcklighet vad gäller återställandet av den Traditionella andligheten. Exoterisk religion kan inte verkställa en ”rektifikation”, den har helt enkelt inte medlen. Förnyelse kommer alltid från insidan. Finns det något som tyder på en sådan förnyelse i de traditionella religionerna? Nej. En förnyelse inom ramen för katolicismen vilket Guénon tidigt framhöll som ett möjligt om än otroligt alternativ får ses som en helt förverkad möjlighet – inget tyder på detta. Ortodoxin, om än erbjudande vissa individuella möjligheter, kan inte heller sägas vara tillstånd vad som här has i åtanke. Detta är vad så få förstår. Vad sade Guénon som så få lyssnar på? Han framhöll esoterismens absoluta primat

Det Himmelska Jerusalem

Att inträda i kosmos (världsordningen) är rätt uppfattat, till att börja med att se tingen utifrån deras centrum, vilket mikrokosmiskt innebär att ha som hemvist och utgångspunkt sin varelses mitt och vars makrokosmiska motsvarighet i tidigare inlägg redan anförts. Vad som vidare är aktuellt är en utifrån detta Centrum utgående re-formation av kosmos och varelsens plats däri, vilket i den era vi lever i är ett och detsamma och i Uppenbarelseboken talas om som nedstigandet av det Himmelska Jerusalem.

lux in tenebris lucet

Titeln på denna blogg är lux in tenebris lucet och refererar till det Ljus som ligger bakom denna värld, höljd i skuggor och mörker. Vi är inne i den period som leder mot mörkrets slut, slutet på den period som kallas Kali-Yuga, mörkrets tid.

Traditionell auktoritet enl. R. Guénon

René Guénon etablerar i sin artikel rörande den primordiala Traditionen, ”Sanātana Dharma”, att ordet Dharma, så svåröversatt till västerländska språk, är att koppla inte bara till roten dhri, som bland andra har meningarna bärande, understödjande samt upprätthållande, utan även till den närliggande roten dhru, av vilken dhruva, vilket har betydelsen ”pol”. Denna ”pol” är att sätta i relation med den Världsaxel genom vilken dess celestiella pol – i den hebreiska kabbalan identifierad med Metatron –, står i kontakt med den terrestiella polen och av samma författare identifieras med huvudet för den initiatiska hierarikin.

Denna pol, detta ”Centrum” är säte för den kosmiska Intelligens som reflekterar det rent andliga ljuset från ovan och formulerar Dharma för vår värld samtidigt som den är människans arketyp samt yttersta Auktoritet  – och garant för ortodoxi i ordets fulla bemärkelse – visavi alla deriverade traditioner på vård jord.

 Tillika är det från detta Centrum som effektuerandet, re-etablerandet, restorationen av det primordiala tillstånd, som omtalas av alla traditioner, måste ske.

Frågan om eliten II

Mycket har skrivs som i ett eller annat avseende tar sin utgångspunkt i René Guénons verk eller hänvisar tillbaka till detta. Märkvärdigt att notera är dock hur förvånansvärt få som utvecklar det tema som trots allt kan sägas ligga i dess centrum, nämligen det traditionellas rekonstitution i väst och lösningen på den moderna världens kris.

Vi noterar härmed följande självpublicerade häfte vilket torde vara en hjälp till reflektion över dessa frågor:

http://www.lulu.com/content/opuscolo/“the-issue-of-the-elite”-excerpts/8499039

Att göra

Frågan i en sådan situation kvarstår… vad göra? Vad är verkningsfulla medel?

Frågan om eliten

Är det så att konturerna av det globala kontra-traditionella samhället avtecknar sig, - med en egen pseudo-”elit”…  Var, då – i detta – ”vår”?

Om den moderna mentaliteten var en massiv suggestion, en suggestion som nu börjar spricka, vad då kalla det som träder fram i dess ställe? Det krävs något annat än agitering gentemot modernism i en sådan situation.  Solidifieringens tid över, den dissolutiva börjar. Vi vet detta – psykiskt gift är redan spritt samhället igenom. Skulle det då fövåna i denna miljö att se försöket till etablering av en slags inverterad hierarki?

Statistik

Uttrycket ”Traditionens återkomst” skulle kunna  ge intrycket av att detta ”något” plötsligt framträder ur ingenstans utan förberedelse - men så kan inte vara fallet. Vi skulle nog snarare förvänta oss att detta är ett pågående, fortgående, arbete, vilket påminns om här.

Låt oss heller inte glömma vad som väntar: ett samhälle ej längre endast inspirerat - utan styrt av -  kontra-traditionen.