Exoterismens begränsningar

Guénons framställning av förhållandet är en annan: Vad vi har att räkna med är en Primordial Tradition, ur vilken de historiska traditionerna i sina mer eller mindre direkta esoteriska och indirekta exoteriska aspekter härstammar.
Det kan vara på plats att i detta sammanhanget visa på en tydlig skillnad mellan Guénons framställande av den traditionella verkligheten jämfört med den  “traditionella skolans” företrädare. För Guénon är de historiska traditionerna utflöden och manifestationer av Den Enda Traditionen; dess esoteriska aspekter mer eller mindre direkt – deras exoteriska “skal” indirekt. Det finns med andra ord en primordial Tradition, vars Centrum har sitt säte i Öst, ur vilken traditionerna så som vi känner dem stammar. Ortodoxi är samstämmighet med den ursprungliga traditionen, vilket faktum  har lett företrädare för mer eller mindre snäv exoterisk ortodoxi att fördöma former av vad i sanning är mer ursprungliga former av Traditionen som “heresier” när det i egentlig mening handlar om uttryck av den i större närhet till Källan.

Exoterismens otillräcklighet

Guénon framhöll exoterismens otillräcklighet vad gäller återställandet av den Traditionella andligheten. Exoterisk religion kan inte verkställa en ”rektifikation”, den har helt enkelt inte medlen. Förnyelse kommer alltid från insidan. Finns det något som tyder på en sådan förnyelse i de traditionella religionerna? Nej. En förnyelse inom ramen för katolicismen vilket Guénon tidigt framhöll som ett möjligt om än otroligt alternativ får ses som en helt förverkad möjlighet – inget tyder på detta. Ortodoxin, om än erbjudande vissa individuella möjligheter, kan inte heller sägas vara tillstånd vad som här has i åtanke. Detta är vad så få förstår. Vad sade Guénon som så få lyssnar på? Han framhöll esoterismens absoluta primat

Det Himmelska Jerusalem

Att inträda i kosmos (världsordningen) är rätt uppfattat, till att börja med att se tingen utifrån deras centrum, vilket mikrokosmiskt innebär att ha som hemvist och utgångspunkt sin varelses mitt och vars makrokosmiska motsvarighet i tidigare inlägg redan anförts. Vad som vidare är aktuellt är en utifrån detta Centrum utgående re-formation av kosmos och varelsens plats däri, vilket i den era vi lever i är ett och detsamma och i Uppenbarelseboken talas om som nedstigandet av det Himmelska Jerusalem.